Hur? #2: Aktivera er! samt Stadgar
Hur#1 behandlade hur man skall få en organisation att bli så elastisk och oförutsägbar som möjligt, genom att inte komma överens om vad den skall vara, utan vad den skulle kunna bli. Jag skall i denna text förklara min syn på hur man skulle kunna använda detta i något mer konkreta ordalag.
Jag strävar efter att försöka komma upp med ett förslag till riktlinjer för hur allt skall fungera. Ett slags stadgar. Allt handlar om maktfördelning och respekt. Att allas förväntningar på varandra är någorlunda synkroniserade.
Jag har den senaste veckan eller så känt en viss frustration över att saker går långsamt, och att det finns så lite tid. Jag har också undrat lite över hur man skall få oss medverkande att börja fylla upp den här sidan med innehåll. Mitt försök till diskussionsstart härom veckan har hittills inte fallit så väl ut. Det är väl i sig inte något att göra en så stor affär av, men det har fått mig att börja fundera på hur lätt man kan bli diktator.
Jag tillbringar rätt mycket tid framför tangentbordet, och har datorn som främsta intresse efter kontrabasen (ibland kan jag tvivla på vilken av dessa två som ligger etta). Kort sagt, jag känner mig rätt hemma i denna miljö, och har (efter att ha sett andra bloggar och liknande sajter) antagligen ett försprång i att jag kanske har en lite klarare bild av vad jag vill att detta skall vara än många av er andra ljud.org-skribenter. Ni får protestera, men jag kommer bara att använda detta som ett exempel.
Detta, om det nu stämmer, leder till att jag oavsett jag vill det eller inte får ett jämförelsevis större inflytande på vad som händer på ljud.org. Skriver jag 10 inlägg på varje inlägg någon annan skriver är det självklart att jag påverkar mycket mer. I en elastisk organisation, som jag tidigare definierat den, där inget egentligen är förutbestämt kommer allt att vara (och nu säger jag det här igen) vad alla lägger in i det tomma skalet. Skriver jag 90% av inläggen bestämmer jag vad 90% av detta luftslott är. Något förenklat kanske, men tillräckligt giltigt för att leda till denna uppmaning:
Skriv! Om inte annat för att bli bekväma och känna in vad detta vardagsrum eller denna ungdomsgård skall vara för er. Tycker jag.
Nu till till stadge-formuleringen.
Varför skall vi överhuvudtaget prata om detta? Det finns mycket vi är överens om, men skall vi komma någon vart måste vi nog veta ungefär var vi inte håller med varandra, eller åtminstone var vi har olika utgångspunkter.
Jag kommer att ta upp några exempel på var tror att vi tycker olika. För det första, ett citat hämtat från Jonatans kommentar till ett av Mikkos inlägg:
Jazzscenen är möglig av gamla svettiga “jazzdiggargubbar” som inte är intresserade av vad vi gör.
Detta är kanske sant (om inte annat är det en fantastisk formulering), men frågan är om vi behöver poängtera detta, eller bry oss överhuvudtaget. Jag tycker: skall vi bli tagna på allvar, vilket jag antar att de flesta människor vill, så måste vi köra vår egen grej, kärlek och blommor. Vi vinner inget på att ödsla energi på att skita på de befintliga scenerna. De befintliga scenerna har definitivt sina poänger, även om de präglas av totaltrög organisation och betonghäckeri. jag är nog beredd att gå så långt som att tacka och ta emot när man får en spelning på fasching (givetvis med mer betalt än läsk och macka) för att det ger oss ett ansikte ut även mot den världen.
För det andra, min egen kanske inte helt självklara synpunkt: Vi har begränsat med plats på vår server. Vi har också en begränsning i vad som kan synas utåt samtidigt vid varje givet tillfälle. Jag, personligen (och ni andra kan få hålla med eller kasta ruttna tomater på mig) skulle önska att de huvudsakliga aktiviteterna och majoriteten av skivsläppen kommer att vara i en genre som kanske kan beskrivas som (för att använda ett slitet och mångtydigt begrepp ) improvisationsmusik. Detta skall givetvis inte innebära ett absolut stopp vid köksingången för all musik som inte innehåller minst 60% improviserade solon, men jag tror att det kan vara bra med en riktlinje för vilken typ av musik vi vill skall få uppmärksamhet. Kanske.
För det tredje: Vissa av oss kommer inte att bli “professionella” musiker. Vissa kommer kanske att bli det. Det leder oss in i sällsamma ekonomiska situationer, speciellt när det gäller att presentera musik på denna sida. Min egen personliga ståndpunkt är att man som jazzmusiker (ok, lite slarvigt uttryckt, men ändå) i Sverige ändå inte kommer att tjäna en spänn på skivutgivning, så det är lika bra att leverera musiken gratis. Inspelning är nuförtiden en enkel och billig apparat, och inget man behöver betala stora summor för att genomföra. Men, som sagt, andra människor kan ha annan syn på detta, med all respekt.
Detta är tre exempel på var våra åsikter kan diffa, och det finns säkert många fler. Dessa frågor kan ge upphov till många och långa diskussioner, men när jag har skrivit detta, har en tanke börjat formas i mitt huvud, som verkar mer och mer sann:
Strunta i att definiera var vi kanske tycker olika, då det inte spelar någon roll förrän pengar och makt kommer in i spelet. Om vi kommer överens om en gemensam attityd gentemot pengar och makt, kommer allt annat att lösa sig med diskussion. Detta kommer också att göra det lätt att definiera för utomstående vad vi är. Under denna gemensamma hållning kan mycket olikheter rymmas, som exempelvis hur vi skall förhålla oss till omvärlden (jazzgubbarna), vilken musik som skall rymmas på ljud.org och om det verkligen är rätt att presentera den för gratis nedladdning.
Med detta i ryggen kommer mitt förslag till det alla har väntat på: Stadgarna!
1. Ljud.org är ett diskussionsforum och skyltfönster för ett löst sammanhållet nätverk med en huvuduppgift: Att skapa nya eller upptäcka befintliga kanaler för all den musik nätverkets medlemmar skapar, älskar och värnar om.
2. Nätverket strävar i allt efter att upprätthålla en kärleksfull anarkistisk struktur, med en organisation utan förutbestämda maktfördelningar eller hierarkier. Nätverket strävar också till att upptäcka och ifrågasätta orättvisa maktfördelningar och hierarkier ute i samhället.
3. Nätverket drivs i sig helt utan vinstsyfte. Detta utesluter inte att dess medlemmar har möjlighet att, tillsammans eller på egen hand, profitera på kulturella tjänster.
4. Nätverkets medlemmar inser att det finns en konflikt mellan punkt 2 och 3 ovan, och uppmanas till att öppenhjärtligt diskutera de gränsfall som oundvikligen kommer att uppstå häremellan.
Tyck till!
Postat av Johannes 28:e maj 2003 kl 13:33