Det har gått ett par månader, och vår skiva har fått en hel del fina recensioner. För er som inte har läst dem alla kommer här de mest generösa av svallvågor till hyllningar:
Erik Annerborn på Gefle Dagblad skriver:
Det dansk-svenska samarbetet Television Pickup låter som det som blir när man inte städar grönsaksfacket i kylskåpet. Och jag menar det i den bästa bemärkelsen. Det är långdraget, obehagligt och svårt att sätta fingret på. Som en surrealistisk deckarhistoria à la Barry Adamson (som gjort mycket musik till David Lynchs filmer) lurpassar albumet på lyssnaren.
Jon A på LowCut Magazine kontrar:
This one had crappy indie written all over it: From the title, even the band name, to the press release. I was pleasantly surprised to discover it was nothing like it (…) this may not be for all rock’n’rollers or headbangers, but it would do them well to give it a listen.
På danska Jazznyt får vi följande utsaga:
Danskeren Katrine Amsler har med sit band Television Pickup lavet CD’en Da jeg var lille, var alting større. Med titlen er man allerede gearet ind på, at det er barndommen og nysgerrigheden, der er i fokus. Musikken er som når et barn går på opdagelse på farmors loft, hvor man opdager alle mulige spændende glemte ting og sager i halvmørket, og hvor der godt kan være lidt uhyggeligt indimellem.
… medan Oskar Schönning tittar i kristallkulan…
Riksdagen förväntas klubba igenom att förslag snart som gör det olagligt att inte inneha den plattan. Snygg är den också.
och Jan Strand på OJ ger sitt godkännande.
Musikalisk nyfikenhet är Television Pickups grundbult och en sådan inställning brukar för det mesta ge ett spännande resultat. Så blir det här och denna debut cd är ytterligare ett bevis för att den pragmatiska hållning som många unga nordiska musiker idag utgår ifrån är en framkomlig väg för att skapa musik, oavsett vad man sen kallar den.
Och sedan har vi fått en recension från Jakob Baekgaard på Geiger.dk, men den är alldeles för lång och kompakt för att citera här. Jag rekommenderar ett besök. Men jag kan avslöja att vi numera är ett genrerefererande postrockband, med försmak för vals, som får Brötzmann att likna en skolpojke. Har ni fortfarande inte hört skivan, finns det fortfarande exemplar kvar: