Missa inte detta, för guds skull:
Part two: Live at Carnegie Hall 2006
Lyssnar precis på upptagningen från Carnegie Hall, och hjärtat har smält efter stråkbassolo av mr Tony Falanga.
Searching for a basic jazz rhythm
Glädjejazz via nyfunnen mp3-blogg
Missa inte detta, för guds skull:
Part two: Live at Carnegie Hall 2006
Lyssnar precis på upptagningen från Carnegie Hall, och hjärtat har smält efter stråkbassolo av mr Tony Falanga.
In May I went for a three week trip to The Banff Centre in Canada. It was in many ways incredible, a lot thanks to high mountains, large woods and deer eating shrubs just outside my room. Dave Douglas was there, and had brought some good friends. So we talked about music and played some music and went for walks in the forest. The last day I recorded some stuff together with Kevin and Carl. This is how it sounded:
We can’t stick it out anymore. Television Pickup has, as you may know by now, recorded a new album due for release in a few months. But already today we’re releasing some pressure with a single release. Two, actually three, melodies from the forthcoming album to download, free of charge. Enjoy!
Har du alltid saknat den musikaliska korsningen av Lilla Huset på Prärien och Nosferatu i din skivsamling? Nu kan du sluta leta.
Först en kort resumé.
Vi kom ju in strax innan, då de fortfarande letade efter melodin som efter hand vaknade skrapades fram så förtvivlat långsamt till dörrarna öppnades för den magknipande kören som fick oss att tappa andan som ett slag i solen nere vid träslöjdstoaletterna i sjunde klass.
Och allt gick så långsamt.
Efter första inkastet tog vi paus, en sjöfågelexkursion. Plötsligt var man ute.
Och kände hur tristessen trängde på.
Tittade på klockan.
En gräsand.
Stövlarna läcker.
Men det är ju skönt i solen i alla fall för att sekunden senare lockas ned i djupet igen. Sektens två sirener visar oss vägen, och vi simmar nedåt, nedåt, nedåt, och känner hur lungorna sakta fylls med ljummet skogssjövatten, som när en liten med dålig blåskontroll tillslut kapitulerar för den varmaste av känslor.
Och nu står vi här. Köksbordet på tredje våningen transistorradion spelar “Happy Modulation”. I den vänliga radiokanalen.
De tio spåren på Annars är det tyst fyller upp hål med musik som jag inte hört men som min mor kunde sjungit för mig när jag var liten, presumtiva nationalsångskandidater för okänd söderhavsö, radioskval från bättre värld.
Och när jag för en sekund sliter mig från tangentbordet och går in i köket, utom hörhåll för de två sirenerna, slår det mig att jag är på väg igen. På väg att kladda ned mig i deras falska trygghet, deras karamellsega lavendeldoftande illusion som simmar mig nedåt.
I kökslampans 75wattare ser jag hur de sorgsna flickögonen letar efter min svaga punkt. Bakom sötkaninens gullmund väntar tänder med smak för halspulsåder.
Men.
Tillbaka vid högtalarna igen, och utan motstånd är jag tillbaka. Glömmer mina frågor, charmas av sötkaninen, bäddas ned i ett luddmjukt bolsterskimmer. Jag gråter med de sorgsna flickögonen och hänger på Sektens Macarena i en kollektiv mass-craze, som när en liten ignorerar framtida kylslag i en våtvarm kapitulation som för mig längre och längre nedåt.
Mer om Sekten hittar du på deras hemsida. Du kan köpa Annars är det tyst från soundstation.dk.
Äntligen har det så blivit dags för My Engström-Renmans debutalbum Abdominous (Footprint Records) att möta morgonljuset. My firar nedkomsten tillsammans med sin Orchestra vid två tillfällen under den närmaste tiden:
Tisdagen 29 november på Pustervik i Göteborg samt söndagen 4 december på Mosebacke etablissement i Stockholm. Kom dit! Ta med dina vänner! Det blir kul!
Till sist ett litet klipp ur Mosebackes program:
11-manna orkestern, på releaseturné, har precis släppt plattan “ABDOMINOUS”. De framför ny, massiv cross-over musik med influenser från 60-talspop, New Orleans Blues, filmmusik, jazz och allt annat bra som My Engström-Renman, master of ceremony, har råkat snubbla över i sitt råsvängiga liv. Detta är en scenisk konsert, sprängfylld med helt grymma musiker, utmanande texter och framförallt med en makalös output!
Tabasco’s first release on ljud.org is a tribute to the king of swing, mr Benny Goodman. Tabasco invites you to the little little room all the way down in the basement: pine panel walls posters from Hula beach serving as backdrop to that old Meccano just standing there. In the midst of all this – an echo from bygone times, between the wars, after the crash, when women women and men were men and drove a Buick – filtered through six pairs of nylon strings wrapped upon tender bodies of glued wood, singing songs of angels.
15,5 attacks again. This time with a 4-track demo which from the first moment rushes forward like a 60 metres race, as if it were recorded in a high school basement, as if the snow slush never dried from your worn out velcro sneakers, as if the general math course was spent writing rhythmical equations rather than playing tic-tac-toe… Everything with the sharp shooting skills of an old one-eyed general.
The falk-eyed may have noted the new pictures of Kap Farväl, from the evening at Spisa in september. We are also proud to announce the following rollercoasterish version of Vals där du bor (that’s Waltz where you live in proper English). Enjoy.
För några år sedan hörde jag ett intressant stycke ljudkonst där en man, Alvin Lucier, experimenterar med sin röst, ett rum och två bandspelare… Wikipedia förklarar kort och koncist. Ibland har jag tänkt att det skulle vara fint att få höra det igen, och av en händelse sprang jag på Lucier och hans bandspelare igen härförelden, nu på UbuWeb. Hör ett långt smakprov här!
Jag vill å det varmaste rekommendera Bengt Emil Johnsons minnesprogram (i P2:s J@zzit, tisdag 21 juni) om den nyligen bortgångne pianisten Per Henrik Wallin – en fantastisk musiker och personlighet. Mycket fin musik och intressanta intervjuer.
Programmet sparas en vecka på Jazzradions webbsida.
Ur Tonics program:
Ten years ago John Zorn composed the first 100 Masada tunes in a single year. From September to October of 2004 he composed an unprecedented 240 tunes in only two months, and the book continues to grow.
Hur skriver man tvåhundrafyrtio låtar på två månader? Jag förstår inte.
Hursomhelst så framförs delar av denna nya repertoar under Masada Mini Festival på Tonic i New York, 8-11 december. Spelar gör, förutom Zorn själv, bl.a. Ikue Mori, Dave Douglas och Marc Ribot.
Fan! I want to be a part of it, New York, New York…
Jag måste erkänna att jag dreglar lite när jag läser om denna fantastiskt feta cd-box med den hårt blåsande saxofon- och frijazzlegenden Albert Ayler. ÿtta skivor med totalt sju timmars musik, ytterligare två skivor med intervjuer samt en bok på över tvåhundra sidor. Säkert en massa märkliga och ofullständiga tagningar med dåligt ljud; men tänk att få höra en inspelning med Aylers kvartett från John Coltranes begravning. Mäktigt. Eller en “mytologisk höjdpunkt” som GP:s recensent skriver (endast i pappersversionen). Men jag vet inte. 1159 kr är kanske i överkant?
Update: Hör delar av intervjumaterialet här!