Sekten – Annars är det tyst

Sekten - Annars är det tyst

Har du alltid saknat den musikaliska korsningen av Lilla Huset på Prärien och Nosferatu i din skivsamling? Nu kan du sluta leta.

Först en kort resumé.

Vi kom ju in strax innan, då de fortfarande letade efter melodin som efter hand vaknade skrapades fram så förtvivlat långsamt till dörrarna öppnades för den magknipande kören som fick oss att tappa andan som ett slag i solen nere vid träslöjdstoaletterna i sjunde klass.

Och allt gick så långsamt.

Efter första inkastet tog vi paus, en sjöfågelexkursion. Plötsligt var man ute.

Och kände hur tristessen trängde på.

Tittade på klockan.

En gräsand.

Stövlarna läcker.

Men det är ju skönt i solen i alla fall för att sekunden senare lockas ned i djupet igen. Sektens två sirener visar oss vägen, och vi simmar nedåt, nedåt, nedåt, och känner hur lungorna sakta fylls med ljummet skogssjövatten, som när en liten med dålig blåskontroll tillslut kapitulerar för den varmaste av känslor.

Och nu står vi här. Köksbordet på tredje våningen transistorradion spelar “Happy Modulation”. I den vänliga radiokanalen.

De tio spåren på Annars är det tyst fyller upp hål med musik som jag inte hört men som min mor kunde sjungit för mig när jag var liten, presumtiva nationalsångskandidater för okänd söderhavsö, radioskval från bättre värld.

Och när jag för en sekund sliter mig från tangentbordet och går in i köket, utom hörhåll för de två sirenerna, slår det mig att jag är på väg igen. På väg att kladda ned mig i deras falska trygghet, deras karamellsega lavendeldoftande illusion som simmar mig nedåt.

I kökslampans 75wattare ser jag hur de sorgsna flickögonen letar efter min svaga punkt. Bakom sötkaninens gullmund väntar tänder med smak för halspulsåder.

Men.

Tillbaka vid högtalarna igen, och utan motstånd är jag tillbaka. Glömmer mina frågor, charmas av sötkaninen, bäddas ned i ett luddmjukt bolsterskimmer. Jag gråter med de sorgsna flickögonen och hänger på Sektens Macarena i en kollektiv mass-craze, som när en liten ignorerar framtida kylslag i en våtvarm kapitulation som för mig längre och längre nedåt.

Mer om Sekten hittar du på deras hemsida. Du kan köpa Annars är det tyst från soundstation.dk.

Efterlängtat skivsläpp

Äntligen har det så blivit dags för My Engström-Renmans debutalbum Abdominous (Footprint Records) att möta morgonljuset. My firar nedkomsten tillsammans med sin Orchestra vid två tillfällen under den närmaste tiden:

Tisdagen 29 november på Pustervik i Göteborg samt söndagen 4 december på Mosebacke etablissement i Stockholm. Kom dit! Ta med dina vänner! Det blir kul!

Till sist ett litet klipp ur Mosebackes program:

11-manna orkestern, på releaseturné, har precis släppt plattan “ABDOMINOUS”. De framför ny, massiv cross-over musik med influenser från 60-talspop, New Orleans Blues, filmmusik, jazz och allt annat bra som My Engström-Renman, master of ceremony, har råkat snubbla över i sitt råsvängiga liv. Detta är en scenisk konsert, sprängfylld med helt grymma musiker, utmanande texter och framförallt med en makalös output!

Tabasco: Benny Goodman

Tabasco’s first release on ljud.org is a tribute to the king of swing, mr Benny Goodman. Tabasco invites you to the little little room all the way down in the basement: pine panel walls posters from Hula beach serving as backdrop to that old Meccano just standing there. In the midst of all this – an echo from bygone times, between the wars, after the crash, when women women and men were men and drove a Buick – filtered through six pairs of nylon strings wrapped upon tender bodies of glued wood, singing songs of angels.