Stäng dörrar, fönster och ventilation

Jag tror detta är början på något stort. Eller snarare, det har redan börjat, men nu skriver tillochmed huvudströmsmedia om det. Dagens DN har en artikel om gammeldans, möjligtvis påpassligt nog inför den åstundande midsommarhelgen. Där presenteras samma tes som jag har gått omkring och grunnat på i några månader – att gammeldansen är på väg att ta sig ur sin velourtapetserade kuvös och återerövra välförtjänt mark.

Något har bevisligen hänt. Kanske har gammeldansen och det svenska dragspelet helt enkelt försvunnit ut ur offentligheten och samtidsmedvetandet så pass att man nu kan höra musiken som på nytt, utan skygglappar.

Kanske har de senaste decenniernas jakt på den sanna och oexploaterade urmusiken (vanligtvis kallad “world music”) till slut fört oss hem igen, bara för att få oss att upptäcka att vi har en musik som har precis den energi, svärta, nostalgi och brutalitet som vi har åkt jorden runt (med hjälp av Peter Gabriel och Ry Cooder) för att hitta?* Låt oss bara hoppas att den inte får kultstämpel. Den förtjänar något bättre.

Nog pratat. Nu ska vi handla. Till att börja med: läs artikeln. Den är både informativ och underhållande. Köp dig sedan ett skåp. Sök upp närmaste bakgård och börja missionera. Alternativt, leta upp en kontrabas, gitarr och ett par fioler så har du ett kapell. Börja småskaligt, med det lokala etablissemanget, och sök er efterhand till större sammanhang. Allvarligt talat, har inte dansband, disko, rejv och allt vad det heter spelat ut sin roll vid det här laget?

Continue reading “Stäng dörrar, fönster och ventilation”

Musik som format en generation

Jag brukar vanligtvis dra öronen åt mig när det kommer till dataspelscovers med riktiga instrument, men Jason Cox har faktiskt med hjälp av en stor arsenal musikinstrument – däribland löjligt distad gitarr, dragspel, mandolin och körsång – gjort musik av musiken till Super Mario World (för Super Nintendo). Ja, Borgmedleyt (mp3)
är givetvis oerhört svårt att göra en version på som i någon mån går upp mot originalet, men de flesta av numrena har den där blandningen av igenkänningsmoment och fräschör som gör en god cover. Besök denna sida på archive.org och lyssna själv. Två av favoriterna är Theme Ragtime och End Credits; plötsligt förstår man vad som förenar Koji Kondo och Les Paul.

Men det som framför allt slår mig under lyssningen är storheten hos den gode mr Kondo. Något som jag kanske berättar mer om en annan gång.

Television Pickup gästar Köpenhamn

Det är snart dags för Television Pickup att gästa Köpenhamn och dess årliga jazzfestival. I år pågår den mellan 1 och 10 juli, och programmet är som vanligt späckat med sevärdheter.

Television Pickup spelar tisdagen den 5 juli klockan 20:00 på LiteraturHaus (Ex-kirken), Møllegade 7. Torsdagen den 7:e kl 21:00 återkommer vi för en spelning på Mandela. Det ligger på Halmtorvet på Vesterbro.

Hjärtligt välkommen!

Frihet under ansvar (eller något i den stilen)

En dokumentär om åttiotalets ::wikipedia(“BBS”,”BBS:er”):: har licensierats under en Creative Commons-licens (Attribution – Share Alike, vilket i korthet innebär att man får kopiera och använda materialet i egna produktioner som man vill, förutsatt att man ger cred till upphovsmannen och licensierar sitt eget verk under samma licens), samtidigt som filmmakaren Jason Scott säljer den i ett tjusigt dvd-paket för femtio dollars. I denna text förklarar han varför att ta betalt för sina verk inte nödvändigtvis behöver gå hand i hand med ett strängt kopieringsskydd.

And yes, it’s so easy, having now created something that has the potential to cost me a lot of money, to reach out and want to use these tools for my own end. Even though, in my own high school and college years, I made songs that used samples from professional productions, even if I took screengrabs from films and put them on a website to make a funny parody in 1995, I see my own work and the temptation is there to go “No, this is different. This is my stuff and you can’t have my stuff without paying for it.”

But that’s not what I did. Instead, I stayed true to my belief system and licensed it under Creative Commons, giving away a lot of the tools that US copyright law grants me, because they’re are By the Jerks, for the Jerks, and should perish from this Earth.

It was in some ways a tough decision, because you want to “protect” yourself, but then you realize you’re not really “protecting” anything; all you’re doing is being a paranoid twitch-bag. And once you realize this, then it becomes a little easier.

(via kottke)