Välkommen torsdag den 16 december till röntgendiagnostiska avdelningen, ingång 44
Nästnästa torsdag skall jag på undersökning:
Undersökningen tar cirka 1 timme. (…) Vid undersökningen ligger man på en brits och körs in i en tunnel som är 70 cm i diameter och 2 m lång. Tag gärna med Dig sällskap, och egen CD-skiva.
Frågan är given: Vilken cd-skiva vill man lyssna på när man ligger en timme i en drygt ansiktsvid magnet-tunnel? Skall man gå på den provokativa linjen, kanske något lättlyssnat, något med tradition och rötter eller någon slags framtidsmusik? OSA senast 15/12.
Tunnel of love med Mr Springsteen eller det hårda alternativet http://www.tunneloflove666.com känns nästan som fånigt självklara alternativ. Framtidsmusik tror jag på. Jag har inte gjort det själv, men att snurra i en magnettunnel måste vara väldigt 2001 – ett rymdäventyr. Hade det varir jag så skulle jag ha tagit med mig Attileo Mineos “Man in space with sounds”.
Vad sägs om vad som helst med Lars-Eric Uneståhl?
Lars-Eric “Personlig Utveckling” Uneståhl då?
I morse bar det av, och nu är jag tillbaka, helskinnad. Det blev Schnittke: http://tinyurl.com/54g8t
Jag måste erkänna att jag är lite besviken på futurismfaktorn. De kunde ju ha kryddat med lite blinkande dioder och ett blåbelyst rum, kanske rentav lite kolsyrerök, men här var det bara lysrör och ljus glasfiber. Men oväsendet var det inget fel på. Det dundrade som värsta Merzbow-konserten. Och i tystnaderna emellan noise-explosionerna tittade Bashmets viola fram. På det hela taget, trots skral scenografi och platt ljus, en högst förnöjsam musikupplevelse.